Ibland tar ett samtal lustiga turer. Jag minns inte hur det gick till, men jag blandade in "Nisse Hult" i ett samtal med mina barn igår. De satt naturligtvis som fågelholkar, och den yngste ställde frågan "Vem är Nisse Hult?", så det blev att leta reda på "Fia-med-knuff-sketchen" med Margareta Krook, Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg (http://www.youtube.com/watch?v=9peNmBMP12Y).

De hade inte tålamod att betrakta det hela i mer än typ 34 sekunder. Jag blev desperat och tänkte att de skulle få se något gammalt som de tyckte var roligt. Det första som dök upp i huvudet var Papphammars väderleksprognos. Jag var säker på att det skulle tilltala den yngres infantila humor i alla fall. Och jodå, men inte förrän han såg vad det var han ritade. Men ordlekarna som "Läderveken" och "Y-front" och annat gick spårlöst förbi. För vilken tonåring av idag pratar om "veke" och vet vad en y-front är i boxerkalsongens ärevarv? Inte heller förstod de vad han ritade när han gjorde en fyrkant med en svart triangeln på mitten av baslingen. Kanske är det inte så konstigt heller med hänsyn till utbudet av nästan naket eller naket idag att det gick dem spårlöst förbi.

Nu när jag såg inslaget igen efter så många år, förstår jag inte riktigt varför min bror låg dubbelvikt i soffan och tjöt av skratt. Personligen föredrar jag Margareta Krook vilken dag som helst. Fast så tråkig var jag väl redan då Papphammar var färsk.

Kvaliteten på inslaget var i alla händelser inget vidare och för att verkligen visa hur illa ställt det var med barnprogrammen på min tid, visade jag några sekunder Ville, Valle och Victor. Drutten och Gena och därefter Vilse i pannkakan som le grande finale. Vid det laget var det bara den äldste sonen kvar, men han tycktes rent förfärad över vad han såg. Jag förstår honom fullt ut. Jag överväger att använda det som straff i fortsättningen. Om de kommer hem för sent tvingas de se dubbelt så lång tid som de är sena av Vilse i pannkakan. Men jag är rädd att socialförvaltningen skulle ta barnen ifrån mig då.

Därutöver insåg jag att jag fortfarande avskyr Victor.

Jag måste säga att jag är uppriktigt glad över att det gått framåt på barnprogramsfronten. Teletubbies ter sig ju som rena färgkaskaden och glädjen jämfört med Vilse i pannkakan och Pokémon är ju så actionfyllt det kan vara jämfört med Drutten och Gena. Men ännu gladare är jag att barnprogrammens tid är förbi i vårt hus. Blir spännande att se vad barnbarnen kommer att se om jag får uppleva några, men det räknar jag ju kallt med. En nyinspelning av "Fem myror är fler än fyra elefanter"?

Waffles, som nu gått i pension. De väntade ungarna blir hans sista.     

Under juli månad hade vi besök av Waffles, en världsvan och orädd ragdollhane från Grästorp. Han har parat sig med både Athena och Artemis, med en veckas förskjutning och nu väntar båda mina tjejer smått.

Artemis räknar jag med att få sina ungar någon gång från den 3 september, så nu är det mindre än en vecka kvar.

Athena borde sålunda få sina runt den 10 september.

Självklart hoppas jag på lagom många ungar - så många som möjligt, utan att de tar musten ur sin mamma - och att allt skall gå bra. Jag är dock beredd att agera barnmorska, så nu har jag likt Doktor Quinn en egen "läkarväska", ifall det skulle behövas hjälp av något slag. Olika bäddplatser är förberedda och någon mer eller mindre lyxinredd med värmefilt under halva, så att hon kan lägga ungarna på lite vag värme medan hon själv äter, dricker och utför sina toalettbehov. Skulle inte förvåna mig dock om hon väljer något helt annat ställe. Jag kan bara erbjuda ett urrval, men bestämmer gör hon själv!

Det är i alla händelser spännande att följa utvecklingen. På Artemis ser man tydligt hur de små lever om där inne. Måste erkänna att jag blir en smula avundsjuk, för det finns väl ingen upplevelse som är häftigare än det?

Så finns det en del andra, praktiska bestyr, såsom skatter och moms. Får nog ringa Skatteverket imorgon, så att allt blir rätt från början. Det är inte bara! 

Man kan ju undra vad i all världen "purriosity" är och om man skulle ta fram en ordbok för att se efter, skulle man inte återfinna ordet där, eftersom det är en uppfinning av undertecknad i egen hög person.

Purriosity är namnet på mitt katteri och är en ordlek med ragdollens egenskaper. I grund och botten är det en lek med ordet "purr", som betyder spinna, men det rymmer också en aning av "curiosity", det vill säga nyfikenhet.

Det är en extremt kort sammanfattning av hur katterna kan uppfattas - keliga, förnöjsamma, och samtidigt nyfikna och med överallt.

Athena var vår första ragdoll och vi köpte henne som en tolvveckorsunge från en uppfödare utanför Uppsala. Hon föddes den 28 april 2010.

Hon är en blåmaskad och har de vackraste blåa ögon!

I övrigt är hon också en typisk ragdoll - kommer och möter en när man kommer hem, följer oss och är med överallt där vi är, lekfull utan att flyga omkring överallt, gillar att apportera och kommer med sin favoritleksak med ett högljutt fordrande läte när hon tycker att det är dags att köra ett tag igen. Hon är en liten kelgris och gillar att bli ompysslad på alla sätt och vis. Nja, inte riktigt - att duscha är väl ingen höjdare direkt, men annars så!

En regnig & grå augustidag får färg med hjälp av färggrannt paraply 

Så tar jag ett djupt andetag och kastar mig ut i bloggosfären.

Min tanke är att använda bloggen för dem som vill kunna följa utvecklingen av mina dräktiga ragdolltjejer, som beräknas få ungar ungefär den 3 respektive 10 september, plus/minus någon dag.

Därefter kommer naturligtvis bilder och lite text om tillökningen.

Sannolikt kommer jag också att reflektera då och då över saker som händer i stort och smått, eller tipsa om en artikel på annan plats i denna mångfacetterade cybervärld. En del av mina bilder kommer att hamna här. Det finns ju oanade möjligheter här, och framtiden får visa hur det här mediet kommer att användas!