Här är två av Artemis ungar och man kan nu se hur färgerna börjar komma fram på öronen. Två av ungarna har teckningen som syns på den vänstra ungen i bild, två är fortfarande ljusa som den högra.

Om jag inte sett helt galet är det fyra honor i kullen, men jag är inte 100 på det än.

  Vaknade upp till strålande solsken imorse. Skönt! Nu håller det visserligen på att mulna på igen, men åtminstone härligt att få börja dagen med solljus.

En annan mysig sak är att gå upp ur sängen och beskåda Artemis kattungar. Hon lämnar knappt deras låda och gör hon det, lägger hon sig bara direkt utanför. Imorgon blir de n vecka gamla.

Athena, däremot, knallar omkring i hela huset och igår kväll jamade hon som en liten toka. Så hjälplös det fick mig att känna mig, när jag inte vet varför. Var det beroende på födslarna tidigare under dagen? Hade hon ont någonstans? Var det något som inte var bra? Stod allt rätt till?

Men bortsett från jamandet så var hon helt normal, så jag tänkte att jag skulle avvakta lite och idag är hon tyst igen. Hon är ju rent allmänt en pratig katt, men igår var det nästan komiskt hur hon försökte säga något till mig som jag inte förstod. hon kom fram till mig där jag satt i TV-fåtöljen, ställde sig med framtassarna i mitt knä och baktassarna på armstödet, såg mig rakt i ögonen och jamade långt nerifrån tassarna. Så såg hon fordrande på mig. Och jag fattade noll...

En amatörmässig undersökning hittade ingenting som verkade fel eller göra ont, så jag vet inte vad det handlade om.

Men igår kväll blev det kalabalik här, om än i litet format. Jag skulle i princip gå och lägga mig när de två kattdamerna rök ihop. Jag hann aldrig ens uppfatta vem som jagade vem, men in under min säng for de och det lät inte trevligt där underifrån. Så idag har Artemis med ungar rumsarrest på förmiddagen, så får Athena ha det på eftermiddagen. Några slagsmål mellan nyblivna mammor vill jag inte ha! Kanske rann revirtänket och värnandet om de egna ungarna över på dem?

Undrar bara hur jag skall lösa det när de små blir seende, kringstrosande, nyfikna och busiga små varelser? Men det finns tid att klura ut en bra lösning för det. Förhopningsvis var det en engångsföreteelse, men de får inte släppas ihop obevakade just nu, de två damerna.

Jag har varit sjuk med feber och halsont ett par dagar, men idag skulle jag vara tvungen att ta mig i kragen och duscha, få på mig rena kläder och komma iväg till min advokat vid 09.30 Ungefär en halvtimmes bilresa och parkering.

I övrigt gapar min kalender nästan alltid helt tom i min kolumn, till skillnad från den yngste sonens...

Men på lördag har jag skrivit in beräknad ankomst för Athenas små arvingar.

Jag hade fel. Efter en sömnlös natt då jag hostat tills jag kräkts, blev det dusch och förberedelser för mötet. Skulle bara skicka ett mail först innan jag åkte. Då hoppar Athena upp på mitt bord och sätter sig mellan skärmen och tangentbordet. Inget märkligt, hon brukar ligga där. Men hon lade sig inte ned den här gången. Istället såg jag en muskelsammandragning fortplanta sig från hennes övre buk ned mot svansen.

Nej, inte nu!

Hon jamade olyckligt. Det kom en till straxt efter. Hon jamade igen. Jag började leta efter telefonnummer till advokaten. Skulle det gå att omboka med så extremt kort varsel?

Athena hoppade ned och började nästan irra omkring och skrek i högan sky. Jag fick inte tag i advokaten, men skickade ett mail i ren desperation. Kallade in jouren som kom för att hålla koll. Jag ville verkligen inte åka! Packade mina saker, en sista koll på Athena och instruktioner till "jouren" via telefon.

Så ringer advokaten, han hade fått mitt mail och se det gick att boka om till ikväll. Med stor lättnad vände jag hem och fick leta efter Athena som hittat något bra (läs dåligt, ur ett människoperspektiv) ställe att gömma sig på.

Hittade henna i en blå IKEA-kasse med yngste sonens brokiga städa-undan-och-släng-in-under-sängen-så-att-ingen-ser-det-samling av böcker, kläder och prylar.

Jag fram kassen från under sängen och fick tag i Athena. Det var redan en liten kisse på g. Med stor försiktighet flyttade jag dem båda till den förberedda lådan som hon vägrat gå in i lite tidigare på morgonen. 

Där tog det inte lång tid förrän katt nummer ett kom ut.

Fram till nu har jag fått agera barnmorska. Fem ungar har det blivit och de har vägt mellan 94-112 gram.

Athena har inte riktigt skött det där med avnavlingen, så jag har fått nytta av mina förberedelser och barnmorskeväska. Jag har också hjälpt henne torka ren dem, då hon inte riktigt hann med ordentligt. Hon skrek innan den första ungen föddes, men under själva förlossningen har hon varit hur lugn och sansad som helst. Inte ett pip och det såg ut att gå väldigt lätt och smidigt.

  Nu ligger hon och sover med sina ungar, dessvärre helt utan underlag. Skulle bädda rent under, men när alla ungarna diade var det svårt att lyfta upp Athena och hennes små, ensam. Så Athena får stå ut med kartongen en liten stund, så skall vi se till att hon får det varmt, mjukt och skönt hon också. Ungarna ligger ju på henne, så dem går det ju ingen nöd på.

Men jag lovar att den rena, goa filten som små klor inte fastnar i skall in alldeles snart!

Så var förmiddagens kattbestyr avklarade, bäddat rent i kattungelådan, vägt alla ungarna medan mamma Artemis mumsat i sig av sin lyxkost bestående av A-fil, blöt kattmat, kattungefoder i pelletsform (det har hon och Athena ätit den senaste tiden för att få i sig den allra bästa, "fetaste" maten åt sig och sina ungar), och förstås rent vatten. Allt serverat alldels intill bolådan. Hoppas bara att hon inte tror att den här servicen kommer att bestå livet ut!

Kattlådan är fixad och allt är rent, fräscht och mysigt för henne.

  De fyra ungarna ökar alla bra i vikt och de väger nu 126 gram, 118 gram, 132 gram och 124 gram.

Artemis äter med en mycket god aptit, så det verkar som om allt gått väldigt bra.

Hon tar väl hand om de små, även om hon inte tycker att det är fel att lägga sig på dem då och då.

Idag är en stilla dag. Barnen är i skolan. Det är tyst i huset, grått väder ute. Arbetslusten/orken lyser med sin frånvaro.

Athena stryker omkring här och jamar som en galning - hon har inte uppskattat att bli utestängd från mig och Artemis igår. Hon kommer med sin favoritleksak - skridskosnöre och jamar eller nästan skriker uppfordrande! Pedagogiska leksaker från Dyra Djuraffären kan slänga sig i väggen, så länge det finns skridskosnören.

Artemis och hennes små bebisar ligger i den för dem iordninggjorda lådan med bäddmaterial enligt konstens alla regler. Artemis har legat hos dem mest hela dagen och de diar så det står härliga till.

Redan i förmiddags vid tio-tiden (det vill säga bara mellan 19-21 timmar efter födseln) har de ökat med mellan 10-16 gram. Kan ju tyckas vara marginellt, men med hänsyn till att de vägde mellan 92 - 100 gram när de föddes, är det ju ganska mycket ändå.

Skall nog ta mig en närmare titt idag och kolla en gång till vilket kön de sannolikt har. Har en del namnidéer som vore kul att se om de håller, beroende på fördelning mellan könen.

  Bild tagen igår - nummer två, några minuter gammal bara.

Nu har Artemis fått fyra ungar och det ser inte ut att bli fler.

Trots att de bara är några timmar gamla, har de redan visat upp olika drag:

Nummer ett är tuffast och får den tag i en spene spelar det ingen roll hur mycket de andra försöker ta den ifrån honom/henne!

Nummer två är den mest osynliga av dem. Gör som den skall, men sticker inte ut på något sätt.

Nummer tre är den som piper högst och mest. Så fort det går den emot så blir det ett pip. Har lite svårt att hitta rätt bland all päls för att hitta ett bra mathak.

Och nummer fyra.., ja den stackaren har en förmåga att hela tiden hamna under sin mamma. Rätt som det är ser man bara baken sticka upp, medan huvud och ansikte är tungt begravt under moderns kropp.

Han/hon letar förtvivlat efter en spene, när den har huvudet i frihet. Kravlar helst upp mot Artemis huvud och där finns ingen mat. trillar ned och hamnar under henne igen.

Skall bli spännande att se hur de utvecklas. Det har i vilket fall varit en ynnest att få ha varit med idag, när de kom till världen!   

  Helt slut efter förlossning och en gnutta mat, somnar den vid sin mammas bröst.

Artemis har nu fått sin andra unge. Den första visade sig väga 100 gram exakt. Precis på gränsen för enkelt porto...

Nu är första ungen född!

Precis före klockan 13 kom den första ungen ut. Till synes orörlig under många oroväckande sekunder men efter Artemis slickande började den röra på sig och även om man knappast kan säga att den är söt - än - så ser den pigg och kry ut!

Artemis har avnavlat den och snart är det dags för mig att väga den och se vad det är för en filur!

Den nyblivna mamman har uppfört sig exemplariskt så här långt!