Artemis och Athena har hållit mig vaken större delen av natten. Artemis har varit instängd med mig i mitt sovrum och klädkammare där det är iordninggjort för henne. Hon har bökat runt i min säng och skulle helst gräva sig in under mig och mina sängkläder, hoppat ned på golvet med en duns som enbart en höggravid katt kan åstadkomma, upp igen i sängen efter ett tag och bökat igen osv. Däremellan har hon knaprat torrfoder och skrapat i kattlådan. Och utanför dörren har Athena stått och jamat med en indignation som anstår en avundsjuk katt.

I skrivande stund ligger Artemis i en låda som hon äntligen accepterat (de andra, lyxigare varianterna har inte varit goda nog för henne).

   Det ser ut som om slemproppen har lossnat och nu kan det inte vara långt borta!

När vi satt och åt en sen lunch idag började Artemis med ett annorlunda beteende plötsligt. Hon knallade in med huvudet först in i det lilla huset på en av klätterställningarna och började "kloa" för fullt. Det måste ha varit nätt och jämnt att hon kom in och det var helt fullt i dörröppningen och svansen fick lämnas utanför. Sedan såg det ut som om det skulle ha kunnat vara värkarbetet som kommit igång.Jag lockade med henne in i mitt sovrum, där jag kan låta henne vara ensam med mig. Vi har visat och hon " boar" (men i min säng och det blir lite bökigt för mig), hon springer på kattlådan som jag tar hand om efter vart besök och putsar sin päls.Då och då spinner hon för sig själv och jag kan se hennes andhämtning bli kort och snabb.Spänningen stiger..

Är just hemkommen från Ica där jag på väg mot kassorna passerade ett tidningsställ. I tider av svältkatastrof, krig, oroligheter och finanskris smäller Aftonbladet upp följande löpsedel:

Ursäkta?

Hovet har gått ut för en tid sedan med nyheten att Kronprinsessan väntar barn. Jag är övertygad om att hon, likt alla andra blivande mammor som längtar efter sitt barn, kollar varje dag hur magen ser ut, om det syns än, känner med handen över den om det känns något.

Men det känns tryggt att veta om vår tronarvinge nu skulle ha missat det, om prins Daniel har missat att kärleksfullt på peka det, så finns alltid Aftonbladet som kan lyfta fram de braskande nyheterna på sitt löp och också upplysa den intet ont anande damen i fråga om sitt tillstånd.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-man-stadar-mer

Jag inser nu att jag blivit en bättre människa! Inte jämfört med dig, utan jämfört med mitt gamla jag.

Enligt ovanstående artiklar tillbringar ett genomsnitt av de tillfrågade kvinnorna 14 minuter om dagen åt strykning. Jag lägger 0 minuter om året på det, för jag kan inte, sedan jag skadats i en olycka 1999.

Så på ett år disponerar jag inte mindre än 85 timmar på annat, jämfört med de strykande kvinnorna. 85 timmar! Det är ju drygt två veckors semester för en heltidsarbetande!

Under mina 12 år som skadad har jag alltså använt 61 320 minuter till annat än den strykning jag enligt detta genomsnitt borde ha använt till det.

Det är, mina strykande damer, 1 022 timmar.

Det i sin tur är 127,75 hela arbetadagar om 8 timmar.

25,55 semesterveckor!

Ett halvt års effektivt arbete som jag undkommit.

Jag säger inte undkommit för att jag är lat - jag är av naturen och fostran tvärtom - men jag har varit tvungen att sluta med mycket, släppa många krav och tonat ned många ambitioner.

I gengäld har jag lärt mig att ta mer hand om mig själv, att sakta ned, att orka stå ut med sänkta ambitionsnivåer och att faktiskt njuta mer. Det är tillåtet!

Sedan tar allt annat avsevärt mycket längre tid än det gjorde före olyckan, men det kan jag inte göra så mycket åt, även om det totalt sett innebär att de där timmarna snarare äts upp av det än att jag ligger på divanen med en bok och äter praliner. Men det som slår mig är att det blir så ofantligt mycket tid som läggs av alla svenskar och andra på något som faktiskt inte är nödvändigt, samtidigt som vi ständigt klagar över svårigheterna att få den tid vi har varje dygn att räcka till.

Det går mellan 224 och 229 arbetsdagar på ett år. Så 127,75 dagar skulle innebära mer än ett halvår hemma, om det vore ett förvärvsarbete med åttatimmarsdag.

Jag tycker att det tål att reflektera över.

Det finns yrken och det finns tillfällen där det inte duger att komma i skrynkliga kläder, det vet jag också, men behöver vi alltid vara så himla prydliga? Och kanske går det att välja andra kläder? Och tänk den djärva tanken att alla släppte på kraven på stärkta skjortkragar och knivskarpa pressveck...

Det skulle inte bara minska tiden som läggs ned på strykning och som är ogjort efter nästa tvätt, utan sänka stressnivån och pressen på människor.

Och hur många sådana andra områden finns det att fundera över?

Artemis är en gudinna i grekisk mytologi och tvillingsyster till Apollon.

Hon är jaktens och kyskhetens gudinna samt beskyddare av gravida kvinnor.

Hon slår hårt vakt om sin kyskhet, en av sagorna om henne är när Orion försöker våldta henne. Då frammanar hon skorpioner som sticker ihjäl Orion och hans hund. Orion far då upp till himmelen tillsammans med sin hund och blir en stjärnbild. Hunden blir hundstjärnan, Sirius.

     Artemis ligger och spinner i solskenet

Artemis skyddade de gravida kvinnorna genom att omvandla sig själv till en säker livmoder. På så sätt kunde fler kvinnor behålla sina barn. Artemis hade ett fruktansvärt temperament och om en gravid kvinna grät under graviditeten avvisade hon barnet och åt upp det.

Namnet 'Artemis' kommer troligen från en stenåldersgudinna vid namn Artemis. Hon var jaktens gudinna. Hon var även modern till allt levande, människor och djur. Hon avbildades som en höggravid kvinna men hon var inte bara moder, hon var också hämndlysten och blodtörstig.

Athena eller Pallas Athena är vishetens och krigets gudinna i grekisk mytologi.

Hennes attribut är sköld, lans, olivträd och uggla.

Athena är dotter till Zeus och Metis. Zeus fick dock veta av ett orakel att Metis skulle föda honom en dotter först och sedan en son som skulle ta ned Zeus från tronen. I rädsla för att det skulle inträffa, åt han upp Metis.

Vad Zeus inte visste var att Metis redan var gravid och efter att han slukat henne

tillverkade hon en rustning åt sin kommande dotter. Hamrandet gjorde att Zeus

fick en kraftig huvudvärk. Hermes förstod att det var något på tok och bestämde

att man skulle öppna hans huvud. Han sade till Hefaistos som slog med en

hammare och öppnade hans skalle. Ur hans skalle kom Athena upp fullvuxen och i rustning.

Athena var hård och modig i strider som var till för att försvara hem från fiender. Hon var gudinnan över städer, hantverk, olivträdet och visheten. Hon uppfann trumpeten, flöjten, vagnen, skeppsbyggarkonsten, plogen och mycket annat som blev till nytta för mänskligheten och civilisationen. Hennes evige följeslagare var en uggla.

Hösten närmar sig och det är dags att se över lagret med värme - och stearinljus.

Snart blir det filt- och filmsäsong!

Tror jag, ja... det blir väl katter som underhållning för hela slanten!  Vad mysigt! 

Fyra dagar kvar till preliminärt förlossningsdatum

Jag känner lite av samma kluvenhet som inför min egen förlossning - jag vill bara se vad som döljer sig därinne, samtidigt som jag vet att livet där inne har bättre förutsättningar att klara sig väl för varje dag de får ligga kvar därinne, om än till en viss gräns.

Jag kommer på mig själv att undra ganska ofta hur mycket katterna själva förstår. Vet de om att de är dräktiga? Vet de om att det där som rör sig där inne är deras små avkommor som de snart skall föda fram? Eller är det bara instinkt som gör att de "bygger bo" vid födseln och vet att de skall avnavla de små och äta upp deras moderkaka och slicka dem rena och torra? Åh, vad jag skulle vilja veta vad som rör sig i deras huvuden!

Spänningen stiger för varje dag för min del. En förhoppning om att allt skall gå bra för både mamma och ungar, en längtan efter att få se hur många de är, att få se hur många honor respektive hanar det är, så att vi kan börja fundera över vilken namnflora vi skall använda oss av, en förhoppning att inte behöva använde den inlästa kunskapen om hur man försöker få liv i en livlös unge, kommer Artmeis att ta hand om allesammans?, en längtan att få höra ljudet av små, små kissar som diar sin mamma - ja, det är mycket som snurrar i huvudet på mig just nu. Undrar vad som rör sig i Artemis´ huvud?

Det enda som möjligtvis går att se på Artemis är att det ligger fler ungar på vänster sida, men det är ju inte helt säkert. Varje dag spanar jag efter ifall de börjar röra sig nedåt för att lägga sig i opsition för födsel, men än ser jag inga tecken på det. En del besvikelse, tre delar lättnad eftersom jag vill att ungarna egentligen stannar därinne en vecka till, för deras egen skull. Jag får väl tåla mig!