Börjar bli lik sin mamma...

   
I lektagen

Angela

 
Bones i motljus

Efter en relativt lång, åtminstone mycket längre än tänkt, uppehåll här kommer nu äntligen en uppdatering avseende kattungarna, som nu börjar bli riktigt stora!

Här kommer några bilder på Artemis´ ungar. Kvaliteten på bilderna gör dem tyvärr inte rättvisa, men det är det bästa min kamera klarar av.

 
Nr. 1

 
Nr 2.

Nr 3

Nr 4

Det är ett härligt gäng katter som nu far omkring här hemma. Det gäller att se sig för var man sätter ned fötterna.

De leker allt mer och sover allt mindre, vilket är roligt för mig. De tar mycket tid i anspråk nu, inte så mycket skötselmässigt utan just gällande lek, gosande osv. Litet grand får de vänja sig vid pälsskötsel, inte för att det behövs, utan just för att de skall vänja sig, men det är inte så skojigt. Antingen är det spring i benen eller så vill de sova.

De har väldigt gott om leksaker, klätterställningar, tunnlar osv och de utnyttjar dem till max!

På 110 kvm har jag inte mindre än sju kattlådor utspridda, så de har snabbt lärt sig var det är tänkt att de skall uträtta sina behov och de har chansen att hinna dit också var de än är i huset, så det fungerar jättebra.

På matfronten äter de alla som de skall. Artemis´ ungar är större och tyngre än Athenas och det beror nog mer på konstitution än att de är några dagar äldre. De blir nog helt enkelt större. Men det är helt absurt hur mycket mat de små liven kan stoppa i sig!

Återkommer med bilder på Athenas ungar, men de är mer likt fotostatkopior av sina föräldrar, med små variantioner i utseende, så här är i alla fall ett litet smakprov på en av dem!

  
En smula yrvakna småkissar

Denna gråa, kalla och regniga oktobertorsdag blir de små ulltussarna (Athenas) 4 veckor gamla. Tänk vad tiden går fort!

Och det är nu den allra roligaste tiden börjar!

  
En av Artemis´ små

 
Det är mycket bus på dagarna!

Jeans är kalas att klättra i!

Nu fungerar Initernet i någon minut, hoppas jag! Kortläsare glömde jag köpa igår, men några bilder från mobilen får duga:

 
Det här är den tuffaste av de fyra.
Först framme och hälsar, först att gå en bit bort från Aratemis och så vidare. Också störst när de föddes. Och först.

 
Den här tjejen är nästan precis lika tuff som nummer ett. Kommer också som ett skott när jag kommer och är den som "förirrat sig" längst bort från mamma så här långt. Klättrar gärna upp i knäet när man sätter sig på golvet. Nyfiken, orädd.

 
Pigg, kelen och alert. Busar gärna med de sina syskon. Ja, hon är nog den som oftast drar igång buset och den som tycker att det är roligt att peta med tassen i sin mors ansikte när hon ligger och diar, istället för att lägga sig till rätta med en gång.

 
Det här var minsann ingen bra bild, men jag skall försöka få till en bättre. Tillsammans med den första systern är hon den som är ljusast i färgen. Hon är lite försiktig till naturn och har inte tagit ut svängarna lika mycket som sina syskon. Hon trivs bäst nära Artemis än så länge, även om hon förstås kommer och hälsar och vill bli lite ompysslad också! Men när dammsugaren kommer fram, tycker hon att det är tryggast hos mamma.

Gillar att busa med sina systrar och är precis som dem riktigt kelen och lekfull.

Oturligt nog har den inbyggda kortläsaren i datorn lagt av, så jag får inte upp några bilder här just nu. Får skaffa en portabel kortläsare så att det fungerar igen. Men jag kan i alla fall rapportera att Aathena idag helt plötsligt fick för sig att flytta sina ungar från den låda de haft som "bo" fram till nu, till bakom bokhyllan.

Personligen delar jag inte hennes uppfattning om att det var en kklok idé. Men å andra sidan är jag ju inte katt, så vad vet jag?

Vår förra katt, Beatrix, lade sina ungar därinne när det blev för mycket stoj omkring henne här, med människor som inte kunde låta ungarna vara ifred och hund som skällde, så det kan jag förstå. Men varför Athena helt plötsligt tyckte att de skulle gömmas undan där bakom är mig obegriplight. Hon har haft det jättelugnt och behagligt här.

Nåväl, de börjar ju ta sig fram för egen maskin, så de kommer nog inte att stanna där bakom så länge.

Det visar sig att våra trägolv är väldigt hala för små kattassar, så här har det legat utlagt alla möjliga saker på golven åt dem, filtar och badlakan som ger lite bättre fäste. Ser inte så trevligt ut för ett människoöga, men vad gör väl det?! Det är inte det viktiga!

Artemis småttingar busar omkring nu. De blir allt stadigare på benen och buset med varandra alltmer intensivt.

De tär kul att se hur de redan utvecklar olika personligheter. Kommer att bli svårt att skiljas från dem senare...

  Två av Athenas små

Nu är de alldeles bedårande! Kokmmer rultande när de hör en och skall fram, de busar med varandra nu (främst Artemis´ - Athenas är ju några dagar efter dem), de spinner och de sprattlar som om livet hängde på det när de sover.

Så det är nu det händer... eller inte händer. Beror på vad man avser. De får massor med kontakt, var och en, mycket tid varje dag. Betydligt mer än vad städningen och tvätten får, om man säger så...

Men det är så det skall vara! Jag får låna de här små under 12 veckor och det är den tid jag har på mig att se till att de blir trygga, sociala och självsäkra ragdolls som ger sina blivande familjer mycket, mycket glädje under många år framöver! Jag tänker inte missa den chansen att hjälpa kattungarna, och jag kommer definitivt inte att försitta den fantastsiska tiden som jag får vara med och bara njuta av dem!