Från och med nu flyttar bloggen till

http://www.purriositys.com/blog/

på hemsidan http://www.purriositys.com

Välkomen att kika in där!

Helén

Imorgon kommer den första eller de första två att lämna vårt hem. Det känns både vemodigt och bra. Vemodigt för att jag tycker så mycket om att ha dem runt omkring mig här, men bra för att jag vet att det måste ske och jag tror att det är bra familjer de kommer till.

Som en sista förberedelse har de fått sin andra vaccinationsspruta idag och genomgått veterinärbesiktning, det gäller de som skall lämna oss först, det vill säga en eller två imorgon och två på söndag. De andra får spara sitt veterinärbesök några dagar, men nästa fredag får även de komma dit på återbesök.

De fyra som var där idag klarade sig galant. Romulus har en liten knyck på svansen längst ut, men det var känt sedan tidigare och hans kommande familj bryr sig inte om det, utan ser till resten av katten, vilket är skönt!

Veterinären hade lite bekymmer med Angela, eftersom hon spann så mycket så fort de höll på med henne att det var svårt att höra hjärtat osv. Men till sist fick även hon godkänt!   

Just nu ligger de alla och sover lite utspridda i huset, några i min säng, några i läsfåtöljerna och en del i klösmöbeln. Men var de än valt att gå och lägga sig är de för go´a!

Igår tömde de soptunnorna i området och det var råge utan dess like, för första gången. Boven i dramat? Kattmatförpackningar...

Idag blev det en tur till sopstationen med 4 tomma 10-kilos säckar med kattungemat, och nio lådor som innehållit kattsand.

Då kan jag inse att jag släpat hem många kilo av olika slag åt de små liven, för det känns inte som så länge sedan jag gjorde mig av med fem-sex kartonger från Ever Clean. Jag klagar inte, utan facineras mest av att det blir så mycket, totalt sett.

 
Det känns vemodigt att se bara två dagar framåt i almanackan - den första katten, kanske första två katterna lämnar oss. Jag som vant mig vid att när jag vaknar på morgonen sätta mig upp i sängen och blicka ned över fotänden av täcket och kunnat räkna in inte mindre än nio små rufsiga huvuden med arton blåa ögon som tittat yrvaket på mig och så en lite modell större som legat intill dem och haft ett vakande öga över dem.

Jag kommer att sakna Angelas jakt efter mina fötter på väg in i badrummet på morgonen, Remus leksaksmöss som jag kan hitta lite varstans och Themis spinnande när hon kryper ihop i knäet på oss. Det känns ändå bra att inte alla försvinner på en gång, för det skulle bli ohyggligt tomt. Jag älskar ljudet av små tassar som i vildaste lek galopperar fram och tillbaka i huset.

Samtidigt ser jag fram emot att få träffa köparna av katterna - det är ju inte alla jag träffat personligen ännu.

Jag hoppas att de ler lika mycket nu som jag suckar av vemod.

Ja, aldrig förr har det varit så roligt, men ineffektivt, att få upp lite julgardiner och ordna lite på matbordet.

Ja, bordet var ingen fara, i och för sig, men att byta gardinlängder med nio kattungar är inte helt enkelt. Rätt som det var när jag skulle lyfta upp en gardin som krullat ihop sig på golvet, för att vika ihop den, hängde det en eller flera katter i den!

 
Bara två av katterna kom med på bilden.

Men nu är det åtminstone lite adventsfint i matsalen/kontoret och i sovrumet. Mer än så blir det nog inte på ett tag. Har annat att göra!

Det är så roligt med de små kissarna nu! De busar och lever om så det står härliga till!

Det finns fyra honor renrasiga ragdolls kvar med stamtavla i SVERAK.

De är dolda-felförsäkrade i tre år, chipmärkta, grundvaccinerade mot kattpest och kattsnuva, och allt det där som de skall vara, men framför allt är de helt underbara små gosiga dunbollar som spinner så fort man tar i dem nästan.

Maila mig för mer information!

Imorgon är det första advent. Men det som står med stora bokstäver i den ena kolumnen i almanackan är att Artemis ungar blir 12 veckor. Redo att flytta hemifrån imorgon.

Det är märkligt hur forttiden har gått. Det känns som igår när jag satt och smekte hene när hon lugn och spinnande födde fram fyra små krabater som inte var mycket för världen. Idag är de kavata, snudd på fullfjädrade katter.

Tyvärr finns det inga köpare ännu på Artemis ungar, så jag får i och för sig ha dem kvar längre än tills imorgon. Skönt på sitt sätt, men ohållbart i längden.

Vänder jag blad i almanackan ser jag att Athenas ungar blir 12 veckor på torsdag och redan dagen efter, den 1 december, kommer Smulans (Vestas) nya matte och hämtar henne. Det känns skönt att känna sig helt övertygad om att hon kommer till ett väldigt, väldigt bra hem!

På söndagen skall jag leverera Ismael (Romulus) till Köping och Remus till Surahammar. Även där känner jag mig lugn att de kommer att få det bra, så det känns bra för min del.

Fredagen den 9/12 skall jag långt bort - ända till Norrtälje! :-)

Med mig i bilen har jag då lille Hermes som också kommer att få det jättemysigt hos sin familj. 

Det kommer att bli tomt här när de flyger sin kos. Jag har vant mig vid att inte lyfta fötterna när jag går, för det kan vara en kattunge under vid nästa steg. Jag aktar mig noga för att låta en tå sticka ut utanför täcket när jag skall sova, för d vet jag att denkan anfallas av små vassa tänder, små klor eller bara en tass.

 
Så här ser det ut när man skall gå ut från toaletten på morgonen. Sällskap överallt!   

Innan leveranserna skall de dock få sin andra vaccination och veterinärbesiktigas, så ett besök hos veterinären är inplanerat till på onsdag.

Det känns lite vemodigt att förbereda för att de skall flytta, men det är ju spelets regler. Och minnena finns kvar här hos oss! Och glädjen över att allt har gått bra och att vi fått ha förmånen att följa dem i deras utveckling. Det har varit en ynnest och jag hoppas att de ger sig ut på sina nya äventyr med en känsla av att de är älskvärda och trygga.

Jag har sökt kors och tvärs över landet efter en avelshane, men gett upp hoppet.

Det är alldeles för lätt att hitta en hane som på något vis är släkt med stora delar av ragdollbeståndet, så det blir en import istället.

För vem kan motstå den här unge mannen?

 
Det är ingen utställningskatt, men det är inte det viktigaste för mig.

Jag kommer förmodligen aldrig någonsin att själv ställa ut en katt, utan hos oss är de delar av familjen och om jag inte kan tänka mig att göra samma sak med mina söner då gör jag det inte med katterna.

Därför är det viktigaste att han visserligen ser ut som en typisk ragdooll, men framför allt att hans mentalitet och person är en typisk ragdoll. Att den här killen råkar ha för mycket vitt på ena sidan av nosen, betyder inte i mina ögon att han diskvalificeras som avelskatt. Ungarna blir ju inga kopior!

Därför hälsar vi Bayardo varmt välkommen till familjen!