Nu fungerar Initernet i någon minut, hoppas jag! Kortläsare glömde jag köpa igår, men några bilder från mobilen får duga:

 
Det här är den tuffaste av de fyra.
Först framme och hälsar, först att gå en bit bort från Aratemis och så vidare. Också störst när de föddes. Och först.

 
Den här tjejen är nästan precis lika tuff som nummer ett. Kommer också som ett skott när jag kommer och är den som "förirrat sig" längst bort från mamma så här långt. Klättrar gärna upp i knäet när man sätter sig på golvet. Nyfiken, orädd.

 
Pigg, kelen och alert. Busar gärna med de sina syskon. Ja, hon är nog den som oftast drar igång buset och den som tycker att det är roligt att peta med tassen i sin mors ansikte när hon ligger och diar, istället för att lägga sig till rätta med en gång.

 
Det här var minsann ingen bra bild, men jag skall försöka få till en bättre. Tillsammans med den första systern är hon den som är ljusast i färgen. Hon är lite försiktig till naturn och har inte tagit ut svängarna lika mycket som sina syskon. Hon trivs bäst nära Artemis än så länge, även om hon förstås kommer och hälsar och vill bli lite ompysslad också! Men när dammsugaren kommer fram, tycker hon att det är tryggast hos mamma.

Gillar att busa med sina systrar och är precis som dem riktigt kelen och lekfull.

Oturligt nog har den inbyggda kortläsaren i datorn lagt av, så jag får inte upp några bilder här just nu. Får skaffa en portabel kortläsare så att det fungerar igen. Men jag kan i alla fall rapportera att Aathena idag helt plötsligt fick för sig att flytta sina ungar från den låda de haft som "bo" fram till nu, till bakom bokhyllan.

Personligen delar jag inte hennes uppfattning om att det var en kklok idé. Men å andra sidan är jag ju inte katt, så vad vet jag?

Vår förra katt, Beatrix, lade sina ungar därinne när det blev för mycket stoj omkring henne här, med människor som inte kunde låta ungarna vara ifred och hund som skällde, så det kan jag förstå. Men varför Athena helt plötsligt tyckte att de skulle gömmas undan där bakom är mig obegriplight. Hon har haft det jättelugnt och behagligt här.

Nåväl, de börjar ju ta sig fram för egen maskin, så de kommer nog inte att stanna där bakom så länge.

Det visar sig att våra trägolv är väldigt hala för små kattassar, så här har det legat utlagt alla möjliga saker på golven åt dem, filtar och badlakan som ger lite bättre fäste. Ser inte så trevligt ut för ett människoöga, men vad gör väl det?! Det är inte det viktiga!

Artemis småttingar busar omkring nu. De blir allt stadigare på benen och buset med varandra alltmer intensivt.

De tär kul att se hur de redan utvecklar olika personligheter. Kommer att bli svårt att skiljas från dem senare...

  Två av Athenas små

Nu är de alldeles bedårande! Kokmmer rultande när de hör en och skall fram, de busar med varandra nu (främst Artemis´ - Athenas är ju några dagar efter dem), de spinner och de sprattlar som om livet hängde på det när de sover.

Så det är nu det händer... eller inte händer. Beror på vad man avser. De får massor med kontakt, var och en, mycket tid varje dag. Betydligt mer än vad städningen och tvätten får, om man säger så...

Men det är så det skall vara! Jag får låna de här små under 12 veckor och det är den tid jag har på mig att se till att de blir trygga, sociala och självsäkra ragdolls som ger sina blivande familjer mycket, mycket glädje under många år framöver! Jag tänker inte missa den chansen att hjälpa kattungarna, och jag kommer definitivt inte att försitta den fantastsiska tiden som jag får vara med och bara njuta av dem!

Jag vet att de inte skall ligga på frotté, och det gör de inte normalt set, men här har Artemis bäddat lite extra själv med ett badlakan som hängde på tork.
 

 
Min Internetuppkoppling fungerar bara lite sporadiskt, så det har inte kommut ut så mycket här på ett par dagar. Dessutom finns det ett "riktigt" liv också...

Kattungen med ögat en bit längre ned, fixade jag till redan samma kväll som jag såg det och nu är det inga som helst problem. Skönt!

Artemis ungar börjar bli säkra på benen nu. Ja, nog trillar de små mjölktunnorna omkull hela tiden, men de törs gå i alla fall. Även Athenas små rör sig allt längre från den låda där de har legat sedan efter födseln. Det dröjer inte länge förrän det blir liv i luckan här! Kul!

Idag skulle det ha varit hockeymatch för den lille, men vi hittade inget motståndarlag, så det blir ett intensivt träningspass på ett par timmar istället. Lite synd, eftersom det är kul att titta på matcherna, men i och för sig en bra träning med egen tillgång till hela isen.

I våra "kattavdelningar" pågår en tillväxt så det knakar. De små liven ligger och drömmer och sprattlar och sparkar och visst vore det intressant att veta vad och hur de drömmer?

 
Några av Athenas ungar

I morse upptäckte jag ett möjligt bekymmer. En av Artemis ungar har inte öppnat det ena ögat ordentligt.

 
Det finns inget var eller annat, så infektion är uteslutet, men jag skall undersöka på måndag vad det kan röra sig om, eller snarare vilken åtgärd som skall vidtas och när i sådana fall. Imorgon blir de två veckor gamla och det är klart att jag hoppas att det fortfarande kan rätta till sig den naturliga vägen.

 
I Athenas låda är det fortfarande mest mat och sömn som gäller, även om framför allt en av ungarna börjar kravla runt en del.

Solen skiner, det är hyggligt varmt och verkar vara en härlig dag.

Inne har jag två kullar med de mest gudomliga små varelser!

Athena med en av sina små arvingar

Athenas småttingar blir alltmer "kattlika" för var dag och Artemis´ små är helt otroliga. Ja, det är ju Athenas också, men de har den otacksamma rollen att vara några dagar efter, men de kommer att vara ikapp snarare än man kan ana!

 
En av Artemis´ småttingar

Nu har de fyras gäng (Artemis kull) börjat putsa sina tassar själva, de tultar omkring på vingliga ben och de är bara hur charmerande som helst!

Jag förundras över hur otroligt fort det går. Det känns som om utvecklingen sker timme för timme i de där små lurviga kropparna. Men det är ju inte så konstigt om de skall bli "flygfärdiga" katter på 12 veckor. 

En vemodig tanke, men det kommer att ligga mycket gos och lek mellan nu och då! För att inte tala om glädje och tacksamhet över livets mirakler.

 Så nyfiken, så nyfiken! Upp med huvudet, upp, upp och så...tippa över och landa på sidan... 

För egen del är det städning som gäller idag. Har en känsla av att det kommer att bli allt mindre av den varan ganska snart. Jag kan redan nu tillbringa en väldigt massa tid med de små. Och det lär inte bli mindre...

Men det skall det inte bli. Det är mitt ansvar att de blir trygga, sociala och säkra små katter som kommer till nya hem så småningom.

Jag är så glad och tacksam att allt gått bra så här långt och ser med glädje och tillförsikt fram emot de kommande veckorna!