Jag vet att de inte skall ligga på frotté, och det gör de inte normalt set, men här har Artemis bäddat lite extra själv med ett badlakan som hängde på tork.
 

 
Min Internetuppkoppling fungerar bara lite sporadiskt, så det har inte kommut ut så mycket här på ett par dagar. Dessutom finns det ett "riktigt" liv också...

Kattungen med ögat en bit längre ned, fixade jag till redan samma kväll som jag såg det och nu är det inga som helst problem. Skönt!

Artemis ungar börjar bli säkra på benen nu. Ja, nog trillar de små mjölktunnorna omkull hela tiden, men de törs gå i alla fall. Även Athenas små rör sig allt längre från den låda där de har legat sedan efter födseln. Det dröjer inte länge förrän det blir liv i luckan här! Kul!

Idag skulle det ha varit hockeymatch för den lille, men vi hittade inget motståndarlag, så det blir ett intensivt träningspass på ett par timmar istället. Lite synd, eftersom det är kul att titta på matcherna, men i och för sig en bra träning med egen tillgång till hela isen.

I våra "kattavdelningar" pågår en tillväxt så det knakar. De små liven ligger och drömmer och sprattlar och sparkar och visst vore det intressant att veta vad och hur de drömmer?

 
Några av Athenas ungar

I morse upptäckte jag ett möjligt bekymmer. En av Artemis ungar har inte öppnat det ena ögat ordentligt.

 
Det finns inget var eller annat, så infektion är uteslutet, men jag skall undersöka på måndag vad det kan röra sig om, eller snarare vilken åtgärd som skall vidtas och när i sådana fall. Imorgon blir de två veckor gamla och det är klart att jag hoppas att det fortfarande kan rätta till sig den naturliga vägen.

 
I Athenas låda är det fortfarande mest mat och sömn som gäller, även om framför allt en av ungarna börjar kravla runt en del.

Solen skiner, det är hyggligt varmt och verkar vara en härlig dag.

Inne har jag två kullar med de mest gudomliga små varelser!

Athena med en av sina små arvingar

Athenas småttingar blir alltmer "kattlika" för var dag och Artemis´ små är helt otroliga. Ja, det är ju Athenas också, men de har den otacksamma rollen att vara några dagar efter, men de kommer att vara ikapp snarare än man kan ana!

 
En av Artemis´ småttingar

Nu har de fyras gäng (Artemis kull) börjat putsa sina tassar själva, de tultar omkring på vingliga ben och de är bara hur charmerande som helst!

Jag förundras över hur otroligt fort det går. Det känns som om utvecklingen sker timme för timme i de där små lurviga kropparna. Men det är ju inte så konstigt om de skall bli "flygfärdiga" katter på 12 veckor. 

En vemodig tanke, men det kommer att ligga mycket gos och lek mellan nu och då! För att inte tala om glädje och tacksamhet över livets mirakler.

 Så nyfiken, så nyfiken! Upp med huvudet, upp, upp och så...tippa över och landa på sidan... 

För egen del är det städning som gäller idag. Har en känsla av att det kommer att bli allt mindre av den varan ganska snart. Jag kan redan nu tillbringa en väldigt massa tid med de små. Och det lär inte bli mindre...

Men det skall det inte bli. Det är mitt ansvar att de blir trygga, sociala och säkra små katter som kommer till nya hem så småningom.

Jag är så glad och tacksam att allt gått bra så här långt och ser med glädje och tillförsikt fram emot de kommande veckorna!

Igår kom det ett genombrott!

När jag skulle se över Artemis små frön och ge henne färskt vatten och mat, gjorde jag som jag brukar - småpratade med henne den sista biten när jag närmade mig.

Det var då det hände! Den vitaste av alla ungarna började pipa och röra sig mot mig på de vingligaste av små kattungeben. Oj, vad jag smalt...

Idag kommer de allihop när jag kommer. De darrar i hela kroppen av ansträngningen att flytta runt de välgödda magarna på de otränade benen, men de kommer!

Stora, runda ögon som tittar på en, nyfikna, vakna.

Så nu börjar mina månader på mage på golvet på allvar!

Athenas killar och tjejer rör sig en hel del också redan. De har knuffats och buffats lite mer hela tiden, kanske beroende på att de är en mer - inte riktigt lika gott om plats för var och en och enklare att bli undanträngd av syskonen.

Nu är de otroligt söta och oemotståndliga.

Bilden visar en av Aratemis ungar - Athenas är några dagar efter.

Allting har gått som det skall, de växer och utvecklas normalt som det verkar, alla får den mat de behöver (men Athena börjar bli anskrämligt smal, fast hon äter som jag aldrig sett henne äta förr), Artemis´ ungar har öppnat ögonen en efter en och visar sina djupblå gluggar.

Lite kul at se är dock hur olika mammor Aratemis och Aathena är. Aratemis har inte lämnat sina ungar annat än för att gå på lådan som står en meter från ungarna. I övrigt har hon legat i samma hög som ungarna, eller alldeles intill, medan Aathena rör sig i hela huset, lämnar ungarna på värmefilten och kommer när de piper. Eller så går hon dit och pratar med dem via sitt speciella lockrop. Artemis säger ingenting, hon bara spinner.

Resultatet är att Artemis ungar ligger i en hög med tjocka, rosa magar i vädret och rör sig inte så mycket, medan Athenas ungar kravlar omkring och piper till och från. De säger minsann ifrån när de hamnar under Athena som lägger sig ganska ovarsamt hos dem. Artemis´ungar kravlar sig fram under tystnad när de hamnar underst.

Men båda tar väl hand om dem, håller rent och fixar och donar. Athena tycker inte om när jag hanterar hennes ungar och vill ha tillbaka dem omedelbart och talar om det för både mig och ungen, medan Artemis övervakar mig noga, men tycks ha lite mer förtroende för mig när det gäller att hantera de små och säger ingenting i första taget, även om hon ser lättad ut när hon får räkna in dem allihop.   Kul är också att se att färgerna framtäder allt tydligare. Skall bli väldigt spännande att se hur de utvecklas även på det området!

  Denna dag har gått i hockeyns tecken nästan från början till slut.
Detta till trots har jag i alla fall vägt de små kissarna och kollat av deras allmänna status och jag kan bara konstatera att Artemis i alla fall inte undenär dem. De har alla utom en mer än dubblat sin vikt på sex dagar och den sista är inte långt ifrån heller.

Nu väntar jag med spänning på att få se deras ögon öppnas litet grand.

Athenas kull går också framåt, men hon ärinte lika tillfreds med att jag hanterar ungarna, som Artemis är med sina. Athena blir oroligpå en gång när de piper och skall helst komma och hämta dem på en gång.

  Junior är fem dagar på bilden.